Minnesbilder

TV-apparaterna blir allt större och mitt intresse för innehållet allt mindre.
Många i min bekantskapskrets säger som jag:

"Jag tittar så sällan på TV."

Annat var det förr. I TVs barndom. Så otroligt spännande med rörliga bilder där hemma. Tanter och farbröder som pratade rakt in i vardagsrummet.
Hela familjen satt som förhäxad framför den första TV-apparaten, glodde på testbilden, snurrade och trixade med rattarna.
TV-apparaten var höjdpunkten i finrummet, statussymbolen som gjorde att man steg högt i skyn i kamraternas ögon.

"Vi har TV. Det har inte ni."

Mor placerade den finaste duken och dyrbaraste porslinshunden ovanpå TV:n, dammade, putsade och gnodde bort fläckar som ingen kunde se.

– – –

Hörde att nobelpristagaren i litteratur, Jean-Marie Gustave Le Clézio, skriver om minnen i alla sina romaner. Själv har jag bara läst hans första, "Rapport om Adam".

Minns att den handlade om en ung man som drev sysslolös omkring på franska rivieran, och att jag tyckte den var bra. Då.