Inlägg
medan förläggarna letar med ljus och lykta efter den stora episka romanen.Det läser jag i dagens DN, och funderar över begreppet "episk".
Episk roman är något helt annat än vad förlagen erbjuder, kan jag konstatera, och tolkar det som att det inte finns några epiker mer.
Undrar varför?
Vad är en episk roman?
Ordet "episk" betyder "berättande". Genast tänker jag på Vilhelm Moberg, min store favorit och en av de största författare som Sverige har haft. Kanske den största.
Utvandrareposet, tänker jag.
Moberg kallade sitt enorma romanbygge "Företaget". Det skulle ta honom tolv år att slutföra.
Moberg arbetade enormt metodiskt och noggrant, studerade arkiven, läste gamla dagböcker, reste omkring i svenskbygderna för att "känna in" atmosfären.
"Företaget" resulterade i fyra fantastiska böcker. Ett episkt berättande på högsta nivå.
Mobergs epos är en resa som läsaren har nöjet att följa med på. Vi får åka med till en okänd värld som inte är konfliktladdad för att kännas spännande och högintressant i varje sekund.
Det är något bebådat över författare som, i likhet med Moberg, kan skriva fram små detaljer som är så fängslande att läsa att den mest spännande deckare känns alldeles grå och menlös vid jämförelse.
Jag hoppas att de stora epikerna inte är utdöda …
Tänk om det rentav finns någon i Piratförlagets pågående romantävling (Kapitel 1- Bok-SM 2009) …
- - -
I dagens DN läser jag att deckarmanusen fortsätter att strömma in till förlagen.
Allt fler tillhör en planerad trilogi eller en längre serie, konstaterar Håkan Bravinger på Norstedts förlag. Även Bravinger längtar efter den STORA episka berättelsen.
Lotta Aquilonius, förläggare på Bonniers förlag, intygar att det bland de runt 3000 manus som kommer in till förlaget varje år även finns mycket som är självbiografiskt. Av dessa publicerar Bonniers runt 6!
Också Åsa Selling, Wahlström & Widstrand, hälsar att det strömmar in självbiografiskt bland de runt 1300 manus som förlaget får in per år. Men det framgår inte hur många de tycker är värda att ges ut.
