Tiden räcker inte

så nu skriver jag bara på hemsidan för en tid.

Ögonblicksbild av en älskad vän

som fått ett nytt hem och känner sig lite vilse i tillvaron.
Bilden tog jag med min Nicon CoolPix.

Mons bland lådor och kartonger

Flyttider.

Det ska fan vara författare!!!

Vi ska flytta till ett större hus.

Om inte förr så inser jag hur tunga böcker är.

Nu när jag ska flytta.

Men det är annat också, som jag inser med böcker.

Nu när jag ska flytta.

Till exempel att många blivit så himla gamla,

och alldeles gulnat i kanterna.

De ser ju rent antikvariska ut.

Men inget antikvariat vill ha mina gamla böcker,

som jag måste bli av med.

Det finns knappt antikvariat mer,

har väl blivit obsoleta,

har väl inga kunder mer...

Men jag har alldeles för många böcker,

som inte rispat spår uti i mitt hjärta.

Och som ingen jag känner vill ha.

Böcker samlar bara damm,

säger de.

Och det är väl sant, förstås.

Dåliga är de också,

alldeles för ofta.

Ändå skär det hemskt uti mitt hjärta,

när jag kastar mina gamla böcker,

som författare har skrivit med blod, svett och tårar,

och nu ska brännas på en soptipp.

Jag sorterar och kastar,

sorterar och kastar,

mina gamla böcker i svarta sopsäckar.

Tänker:

Det ska fan vara författare ...

Jag har cyklat utmed Mosel

Att cykla i Moseldalen är en njutning inte bara för vinkännare. Här är så andlöst vackert att man får tårar i ögonen.
Trots att jag varit här flera gånger tidigare så blir jag varje gång lika betagen i alla de pitoreska små byarna utmed den meanderslingrande floden.

Slottsruinen heter Landshut. Här bodde för mycket länge sedan en kung och hans drottning Cunigunda.Vad kungen hette har jag glömt.

Hur som helst så blev kungen väldigt sjuk. Vad än hans många livmedikusar hittade på för att kurera honom så tillfrisknade han inte. Men när doktor Weinstube från Bernkastel kom upp till slottet och kurerade honom med Rieslingvin piggnade han till och var sedan frisk och lycklig med sin Cunigunda i alla sina levnads dagar.

Eller hur det nu var legenden berättade ... Min tyska är inte vad den borde.

Rieslingdruvan har jag förr varit mycket skeptisk till, tyckt att den är alldeles för sockersöt även när det står "trocken" på etiketten. Men nu har jag smakat några riktigt goda sorter, som förstås inte hör till de billigaste.

Mer om Bernkastel-Kues, de 5 Moselmetropolerna och Rieslingvinerna här